Klicka här för att se.

Jag såg litet skådespeleri på Inkonst. De ville va mer radikal än det va, tror jag, men jag har ju ganska liten teatter-erfarenhet – kanske ville det va mer tradisjonellt en det va. Kanske brydde det sig inte ett dugg. Det va bra teatter, på något sätt, men själva pjäsen va banal. Teatterfolk borde kanske få författare att skriva pjäser för dom. Kanske gjorde dom det, jag vet inte. Då borde författarna vara bättre.

Näst fick jag lite isländskt öl på Tröls. Och Trölsburgare. Jag va konstiperad men det va ändå skönt. Jag har slutat skriva r-et i va. Ingen säger det, varför skulle jag då skriva det. Jag tror till och med många andra skriver det inte. Jag är inte ensam i det här. Men kanske menar folk va(d) när de skriver va och inte va(r) som jag.

Näst diskuterade jag parataxis med Per Bergström, Pär Thörn og Leif Holmstrand. Vi tyckte parataxis va helt ok, och även ganska roligt i bland, men parataxis pour la parataxis är ju inget skoj. Vi va inte lika sams om begreppet språkmaterialisme. Svenskarna tycker inte särskilt mycket om det, men det låter så bra i mina öron.

Till sist sov jag. Se(da)n vaknade jag, åt frukost och började repa för uppträdandet om kvällen. Jag repade och repade och stammade och hostade och grannarnas hundar hylade och jag hostade och repade och det gick inget bra och jag blev även mer konstiperad. Fy!

Den dagen va det bajsväder. Och jag blev mobbad av scientologer ute i kylan (“Vad tycker du om utbildning? Varför behöver vi utbildning?”) Äntligen nere på Möllan tog jag en öl på ölkaféet (ibland önskar jag alla ställen hadde generiska namn). Och se(da)n gick jag till Inkonst, satt mig ner och va stressad, konstiperad, åt tortellini, drack öl och väntade på uppträdandet. Jag började och stammade ingenting och hostade aldrig och det lät som om jag var en proffs. Näst kom Cia Rinne och va till och med mer proffsig en jag – och på ganska mycket flera språk. Se(da)n paus.

3 advokater med Pär Thörn och Peder Alexis Olsson gjorde en ljudbild av ett lagparagraf. A-erna var nästan tysta. Men “livstid” var två olika frekvenser – diabolus in musica. Efteråt fick jag veta att det var ett mistag. Men det lät bra. Den diaboliska livstiden.

Men se(da)n va Bengt-Emil Johnson och Kerstin Ståhl. De va underbara.

Jag är ofta ganska dålig på att samtala, men jag tror den här helgen gick det lite i överdrift. Jag skyller på konstipasjonen. Konstiperingen. Konstipaheten. Mina långa avskildheter i Helsingfors har också gjort mig sociofobisk, eller i alla fall har mina kommunikasjonsgåvor minskat.

Brogatan. Det är bar, dit gick vi efter showen. Se(da)n till en klubb sem heter Debaser. Där var flesta (för utom jag, Per och Tomas) 14 till 15 år gamla flickor som hånglade med varandra. Vi bestämde oss för att vi hade blivit för gamla, om jag inte bara bestämde det själv för oss alla tre, och gick hem. Whisky, Tom Waits, Sigur Rós, nasjonalisme – en tupplur – taxi, tåg, flygplan, buss och direkt i bad i Helsingfors.

ps. snart kommer videor av mitt uppträdande, där jag imiterar skåningar och danskar och läser teknopoesi om finanskrisen.

Annonsen låter så här:

Denna gång blir det ett ljudligt Stanza när den konkreta poesins nestor Bengt Emil Johnson framträder tillsammans med sångerskan Kerstin Ståhl, Eirikur Örn Nor∂dahl är Islands motsvariget till Christian Böök, Cia Rinne låter sina dikter flöda fram på tyska, rumänska, svenska, danska, franska, finska, engelska – samtidigt. Dessutom elektropoesigruppen 3 Advokater bestående av Pär Thörn, Ola Stahl, Peder Alexis Olsson och Calle Lindh.

Bengt Emil Johnson (f. 1936) kan inte kallas för något annat än en legend inom svensk poesi. På 1960-talet var han, inspirerad av Öyvind Fahlströms visioner, en av pionjärerna inom den konkreta poesin i Sverige med böcker som debuten Hyllningar och Gubbdrunkning. Att Johnson sedan fyraårsåldern haft ett brinnande intresse för radioapparater, samt hans klassiska skolning i piano, märks i denna tids musikalitet och experimentlusta. Under 1970-talet kom Johnson mer att inrikta sig på en nyskapade naturlyrik och under de senaste åren har han i sin diktning ägnat sig åt ett vardagligt och narrativt tilltal Johnson har under åren gett ut mer än 25 böcker där diktsamlingen Tal till mig själv är den senaste.
På Stanza framträder Bengt Emil Johnson med mezzosopranen Kerstin Ståhl. Under årtionden har de två arbetat tillsammans med performance i gränslandet mellan poesi och musik och avancerar språkets rytm och klang till rent musikaliska uttryck.

Cia Rinne föddes 1973 i Sverige av finska föräldrar. Hon växte upp i Tyskland och betraktar tyskan, snarare än svenskan, som sitt modersmål. Utöver finska, svenska, tyska och danska (Rinne är numera bosatt i Danmark) talar hon dessutom engelska, franska, italienska, spanska, rumänska och grekiska – och alla dessa språk kommer till uttryck i hennes vackert välgenomtänkta och genialt strukturerade poesi. I hennes diktsamling zaroum från 2001 kan det exempelvis heta:
”i am what i am what ami
a mia mi ami a miami amen”
Under 2009 är hon aktuell med en ny diktsamling, och glöm inte:
”Answer this question carefully:
yes no”

Eiríkur Örn Nor∂dahl är född 1978 på nordvästra Island och numera bosatt i Helsingfors. Det skulle kunna gå att kalla Örn Nor∂dahl för ett isländskt svar på den kanadensiske ljudpoeten Christian Böök. Att lyssna till hans uppläsningar är att kasta sig in ett mishmash av ord, ljud, associationer och disassociationer, resonanser och dissonanser. Örn Nor∂dahl är en av de drivande krafterna bakom poetgruppen och förlagskollektivet Nyhil, den mest avantgardistiska och mer experimentiella gruppen på Island som också arrangerar en av Islands mest betydelsefulla poesifestivaler. Nor∂dahl har gjort en rad inspelningar och utkommit med tre böcker, diktsamlingar där han bland annat smart och underfundigt parafraserar klassisk isländsk poesi. Han senaste bok kom 2008 och är en grafisk diktsamling.

3 Advokater är en poesi-ljud konstellation bestående av poeterna Pär Thörn och Peder Alexis Olsson samt ljudkonstnärerna Calle Lindh och Ola Stahl. Poesifragment läggs samman med ljudfragment som tillsammans omvandlar motklang till genklang.

Datum: 26/3 Tid: 20.00 Rum: Klubben Entré: 40:-

Litet exemplar från verker av Cia Rinne och Bengt-Emil Johnson finns här. Och Pär Thörn från 3 Advokater finns på Myspace.

Men altså. Jag ska till Malmö snart. Det vill säga, om en månad. Där ska jag läsa upp samt konkretismens kondor, Bengt Emil Johnson, och den mångspråkiga finlandssvenska Cia Rinne.

Bengt Emil tänktes vara död för två år sedan. Men han var inte död och är inte död, och får förhoppningsvis leva i flera år till. Men han är som sagt kondor, och kondor blir man inte utan att ha varit levande några år och lite till (han är altså född 1936, som är tillräckligt för att räknas som gamall (för en snurvalp som mig) men inte tillräckligt för att vara död (konstiga cirklar jag pratar i). Men ja, det jag vill säga, här är ett ljudstycke från Bengt Emil, som kallas 2/1967 medan, och finns på UbuWeb.

Och det här är en sida från Cia Rinnes underbara Zaroum:

Flera sidor finns på Nokturno och här kan ni uppleva en digital version av Zaroum.

Och altså, ja, tillställningen blir på Inkonst i Malmö, torsdag 26 mars, kl. 20. Mer info här.

Tillägg: Bengt Emil är såklart nestor, och inte kondor, säger det i annonsen, altså, han är kanske kondor också, men i alla fall nestor.